Rebel girl

Bläddrar igenom mina Spotifyspellistor och kikar i mitt iTunesbibliotek och blir plågsamt medveten om vilken homosocial samling som utgör mina musikaliska preferenser. Det är män i grupp med gitarr och skägg, det är ensamma män med skägg och gitarr och det är andra män som sjunger om hur svårt det är att vara just man med både skägg och gitarr. För att parera flanellskjortorna har jag ganska många kvinnor i min samling. Vissa med gitarr, andra i grupp med stora röster och handklapp. Ganska många är arga och sjunger om ovanstående män med skägg och gitarr.

Det är väldigt få män eller kvinnor i min musiksamling som talar väldigt fort i takt till musiken. Det ska det bli ändring på. Säger fuck you och lyssnar på N.W.a och Gangsta, Gangsta samtidigt som jag tänker på Kerstin Thorvall och nödvändigheten i att dansa. Är övertygad om att denna fantastiska kvinna hade älskat att dansa till både M.I.A och N.W.a. Kerstin Thorvall var the Rebel girl som älskade att dansa, sa fuck you till hela världen och skrev normbrytande böcker om kvinnor och deras varande. Långt från trånande skäggiga män med gitarrer.