Så vacker utan spackel

Jag har köpt en rynkkräm.
(Eller, den korrekta benämningen är förmodligen anti rynkkräm, men nu fattar vad jag menar)
Det kanske inte verkar så dramatiskt, och det kändes inte så heller.
Så kom jag hem, ställde in den i badrumsskåpet.
En stund senare går sambon in, rumsterar en stund, och ropar sen till. Kommer ut med förbryllad min, och krämburken i handen. "Vad är det här?"
(Utav minen att döma skulle man kunna tro att det var bevis för att jag äter levande små kaniner i hemlighet, eller något ännu värre).
"Det är rynkkräm"
"Jaha" (lång tystnad) "Jag trodde inte du höll på med sånt"
(Återigen denna förvåning. Är rynkkräm knark egentligen? Har jag missat något?)
Höll på med sånt?
Jag måste backa bandet själv. Och nu några timmar senare har jag fortfarande inte fattat, men har i alla fall ett slags resonemang. Och en hög med nya funderingar.
Resonemanget är som följer. Min sambo skulle förmodligen beskriva mig som icke-fåfäng. Jag unnar mig hellre en bok än ett nytt klädesplagg eller något annat som skulle göra mig "snyggare".
Så har det alltid varit, ändå sen tonåren, konstigt nog.
Utseende och självbild var väl en issue på sitt sätt, men aldrig på det sätt jag tror många andras tonårstid präglades av. Som exempel kan nämnas att jag miste oskulden innan jag rakade mig under armarna första gången. (Möjligt att det kan ha funnits politiska motiv med i bilden, men inte så starka att jag minns dem som huvudskäl. Snarare ett ointresse.)

Men nu, plötsligt. Entré: Rynkkräm.
Och jag kom på mig själv med att byta kläder innan jag gick till jobbet häromdagen.
Frågan som dyker upp är; har jag till slut blivit fåfäng?
Och så många följdfrågor. Är det inte lite väl sent? (Snart 32 år gammal.) Vad blir nästa steg? (Anti-cellulitkräm? Visst finns det sån? Har jag celluliter?) Finns det fler oanade karaktärsdrag som kommer smyga fram? I så fall vilka? (Blyghet? Tålamod?)
Och framförallt; när känner man sig själv?

Eller så är en rynkkräm faktiskt bara en rynkkräm.